civil olydnad och politik.

När man gräver ner sig i info om de kommande veckorna stöter man då och då på människor som förespråkar aktioner utanför lagens ramar. Nätverket Never Trust a Cop affisherar flitigt här i Göteborg om sina temaseminarier om hur vi aldrig kan lösa klimatfrågan utan att först döda kapitalismen. Bekantas bekanta tillhör den autonoma vänstern och kommer befinna sig i Köpenhamn för att manifestera sina åsikter utanför systemet. I en av alla de miljoner Google-grupper jag är medlem i har det dykt upp en tråd om ungdomar och civil olydnad. Är det en lösning på våra problem?

Människan som postade tråden har visserligen en poäng. Om Rosa Parks inte hade trotsat lagen hade kanske de svartas rättigheter aldrig blivit en stor fråga. Civil olydnad har bidragit till utvecklingen av vårt samhälle. Jag tror dock inte på det som ett koncept i Köpenhamn. Brott kommer nog inte bidra till att politiker och andra förhandlare blir mer motiverade till att göra ett bra avtal, snarare tvärtom. Om det civila samhället väljer att ta ställning genom illegala handlingar kommer toppmöten kräva enorma resurser till polis och andra lagens väktare, och om aktionerna blir våldsamma kommer det skapa oro och otrygghet. I längden kanske det omöjliggör förhandlingar av denna storleken, eftersom de negativa effekterna av att samla så många viktiga personer kring en sådan känslig fråga blir för stora för att det ska vara värt det. Att allmänheten har tillgång till förhandlingarna genom legala aktioner, NGO-ackrediteringar och öppna forum som KlimaForum är en enorm resurs som inte är värd att shabblas bort bara för att den autonoma vänstern tycker att parlamentarismen är hyckleri.

På LSU-konferensen i Malmö gjordes det kart och tydligt att om man inte följer spelreglerna finns det en stor risk att man inte får vara med. Vi ungdomar tillhör en grupp som ofta bemöts med skepticism för att vi associeras med aktioner utanför normen. Därför tycker jag att det är extra viktigt att vi håller oss till reglerna och bevisar att vi är kompetenta och seriösa nog att få vara med på riktigt. Ungdomar måste bevisa flera gånger om att vi har minst lika stor rätt som andra NGOs att närvara och att vi faktiskt behövs, och detta är inget jag är beredd att riskera för att några dumma ungar tycker att det är kul att kasta sten.