8 dec. 2009

...i vems händer?

Efter en dag på Bella Center börjar man redan bli en veteran. Bland de tusentals ungdomar som trängs bland proffsdiplomater, hala CNN-murvlar och NGO-lobbyister med hjärtat på rätta stället, är det många som aldrig tidigare har varit på ett toppmöte av den här digniteten. Mig själv inkluderad. Men det går förvånansvärt fort att lära sig. Plötsligt märker man att man står och förklarar för nyanlända hur saker och ting fungerar, som om man hade koll.


Om en halvtimme ska ett gäng av oss gå på frågestund med den svenska delegationen. Det ska bli intressant att vad de tycker om att Sverige blivit utsedd till ett av de tre länder som gör mest för att sabba chanserna till att få ett bra avtal. Det ska också bli intressant att höra om de säger något om möjligheterna att skala upp EU:s utsläppsmål till 30 procent. Det vore ju det minsta man kunde begära.

Över huvud taget ska det bli spännande att höra vad de säger. Än så länge har inte mycket av våra aktiviteter haft direkt koppling till själva förhandlingarna. Så mycket klokare om vad som händer bakom kulisserna, bakom förhandlingsrummens lyckta dörrar, har man inte blivit. Men kanske är det också för att ingenting har hänt.


UPPDATERING: vi sitter nu i möteslokalen. EU får hård kritik av miljöorganisationerna kring 30-procentsmålet och frågan om kolsänkor som jord och skogar, vilket är anledningen till att Sverige fick "Fossil of the day" igår. Anders Turesson, som är Sveriges chefsförhandlare och dessutom koordinerar EU:s delegationer nu när Sverige är ordförandeland, mumlar in i mikrofonen. För att ha en så pass högt uppsatt position i en diplomatiskt finkänslig process är han förvånansvärt okarismatisk.

Om utsläppsmålen:

"Jag kan inte uttala mig... för närvarande har jag inga kommentarer om
diskussionen inom EU om när våra utsläppsmål kommer att ökas till 30 procent."

Om kolsänkorna, och att Sverige tillhör de länder som satt sig på tvären när det gäller att skapa starka mekanismer för utsläppsminskningar:

"Jag känner inte till den informationen som presenteras... jag tror ni nog har
andra informationskällor än jag..."
Hans repliker har en tendens att dras ut i kedjor av bisatser och halvformade meningar som huggs av och börjar om igen. Allt i en monoton, dov röst. Som surret från en motorväg. En halvtimme in har faktiskt flera av människorna i lokalen somnat.

Det framkommer under mötet att EU nu har inställningen att man bara kommer att öka till 30 procents nedskärningar om både USA och Kina går före och förstärker sina åtaganden. En underlig position med tanke på hur det ser ut i USA:s kongress. Eller godbiten om offsets, idén att i-länder ska kunna minska "sina" utsläpp utomlands i stället för att faktiskt agera på hemmaplan:

"Jag kan säga att minoriteten... nej, inte minoriteten... hur säger man på
engelska? Alltså, det mesta av EU:s utsläppsminskningar kommer... kommer inte
att vara offsets."

Det låter ju lugnande.

Mot slutet är det nästan så att man undrar om Turessons låga profil är en fråga om taktik. Om nu avsikten är att avleda uppmärksamheten från obekväma frågor kan man i alla fall konstatera att det är en framgångsrik strategi. Det är förstås inget vidare tacksamt jobb han har heller, och på så sätt måste man faktiskt beundra honom. För det är ingen lätt uppgift att försköna Sveriges och EU:s klimatpolitik, och trots allt kan bara en mästare i att avleda lyssnarnas uppmärksamhet lyckas med den.

//Er man i Köpenhamn

2 kommentarer:

Elin sa...

tack för tolkningen claes! det är så svårt att hänga med när man inte har så mkt koll från början... men nu har jag en bättre bild av vad jag egentligen såg och hörde där inne =))

Anonym sa...

Jättebra text Claes! Rolig, sammanfattande o väldigt informativ (för en människa som mig som absolut inte kunde fokusera på va han sa ..)
/Karin

Skicka en kommentar